Enligt 3 kap 1§ Jordabalken ska var och en vid nyttjandet av sin eller annans fasta egendom ta skäligen hänsyn till omgivningen. Vad gäller ytvatten som ansamlas inom en fastighet innebär denna allmänna hänsynsregel att fastighetsägare, eller nyttjanderättshavare, inte aktivt får leda vatten från sin fastighet eller sitt skötselområde in på annans fastighet, till skada för annan.
Däremot framgår av rättspraxis, att fastighetsägare är skyldig att tåla ett naturligt ytvattenflöde från högre beläget markområde. En ägare av en tomt lägre belägen än en högre belägen , angränsande högre beläget vägområde eller grönområde, kan således inte begära att ägaren eller förvaltaren av det högre belägna markområdet ska vidta åtgärder för att hindra naturligt ytvattenflöde från detta område ner på den lägre belägna tomten, eller få ersättning för skada som sådant vattenflöde orsakar.